Wordfeud-debatten lever vidare
Apropå Wordfeud (Ni får ursäkta att jag tjatar):
Läste precis en artikel på DN.se om alfapetveteraner som är irriterade på Wordfeud. Alla älskar tydligen inte Wordfeud lika mycket som jag. 😉
Utdrag från artikeln:
“Att förlora ett spel för att motståndaren smackar in ordet ”smurfens”, när man själv kämpat med
storstilade ord såsom ”elegi”, kan kännas frustrerande. Eller som en twittrare uttrycker det: ”Att spela Wordfeud är som att spela Alfapet med en femårings regler. Det hittas alltid på nya ord
och man kan sätta ’s’ efter allt. Hur orkar ni?”
* * *
“Det finns dock en sak Johan Berner aldrig skulle göra:
klicka i alternativet slumpmässig spelplan. Här går gränsen för vad en Alfapetpuritan kan tänka sig.
– Den slumpade planen är ondskan själv.”
(Johan Berner, ordförande i Svenska scrabbleförbundet)
Läs hela artikeln här!
Ja, alla vi som spelar Wordfeud vet att de knappast använder sig av Svenska Akademiens ordlista. De har tydligen en “hemlig ordlista”, som enligt mig har sina brister. Och till skillnad från Alfapet-reglerna tillåter Wordfeud böjningar på ord, vilket jag faktiskt kan hålla med är lite kasst. Det ska vara i grundform, punkt.
I DN’s artikel kan man även läsa att Bokmässan har startat en Wordfeudturnering. Rätt kul, eller hur?
Kommentarer på detta?
Borde Wordfeud följa SAOL istället för sin s.k. “hemliga ordlista”?
Tycker ni att Wordfeud är överskattat, har ni tröttnat för längesen eller tycker ni som jag att det är årets bästa app?
Föredrar ni klassisk eller slumpmässig spelplan?
Har ni slått mitt 144-poängs rekord ännu? (Obs. Med klassisk spelplan!) 😉
Frågorna är många. Debatten lever vidare!
Läs mitt förra blogginlägg om Wordfeud här!
